Att gå är grundläggande i människors liv. Att gå till jobbet eller skolan eller för att uträtta andra ärenden är vanligare än att åka kollektivt eller cykla. Och i praktiskt taget all annan förflyttning sker första delen och sista delen till fots. FOT vill att det ska bli säkrare och komfortablare att gå. Att städer och andra tätorter utvecklas så att gång blir det självklara alternativet.
Våra synpunkter på Transportstyrelsens översyn av bilförarutbildningen
Mycket mera tryck borde läggas på bilförarnas särskilda ansvar för fotgängarnas och cyklisternas säkerhet och framkomlighet, menar FOT i sitt remissvar. Det är särskilt viktigt att skapa föreståelse för fart- och trafikdämpande åtgärder i infrastrukturen liksom för de regleringar i trafikförfattningarna som gäller förhållandet till de oskyddade. Och inte bara förståelse, utan också acceptans. Det finns inget som är viktigare för de oskyddade än biltrafikens hastighet.
Senaste FOTbladet
Årets FOTblad 2024 innehåller intervjuer med företrädare för ett par av Sveriges mer offensiva städer när det gäller att skapa bra förhållanden för gående och cyklister. Det är trafikborgarrådet Lars Strömgren i Stockholm och Andreas Schönström, ordförande i tekniska nämnden i Malmö. Det handlar om att skapa stadsmiljözoner, gågator, sommartorg och vistelseytor – sådant som skapar trevnad och trygghet för oss till fots.
Gående och cyklister knappt med i infrastrukturplaneringen
Trafikverket har tagit fram underlag för inriktningen av den kommande infrastrukturplaneringen för 2026-2037. Gång och cykling underskattas kraftigt i inriktningsunderlaget. Där används ett räknesätt som gör reslängden viktigare än resans ärende. Lokala färdmedel underskattas därigenom, och bilresornas betydelse överskattas. Gång och cykling behandlas därför ytterst marginellt i inriktningsunderlaget. I verkligheten är gång och cykling de huvudsakliga färdsätten i 30 procent av befolkningens resor till arbete, utbildning, inköp osv.
Gående och cyklister är vidare de mest skadedrabbade av alla trafikantgrupper. Två tredjedelar av alla allvarligt skadade är gående eller cyklist, fyra gånger fler än de allvarligt skadade biltrafikanterna. Någon förbättring kan omöjligen ske utan kraftfulla satsningar på säkrare infrastruktur, drift och underhåll.
När kommunernas lokala nollvisionsansvar så uppenbart fallerar, måste statens övergripande ansvar för nationens trafiksäkerhet träda in.
FOT förslår därför att kommunernas möjligheter förbättras att söka statlig medfinansiering för säkerhetsåtgärder i befintlig infrastruktur och att de statliga medlen härför kraftigt utökas. Det kan ske med så kallade trafiksäkerhetsavtal som kan ersätta de utfasade stadsmiljöavtalen.
Ny studie av sambanden mellan gång, cykling och skadade
Problemet är att ökad gång och cykling innebär fler skadade. Och att sambandet är så starkt, Vid fördubblad trafik kommer antalet skadade fotgängare att öka med omkring två tredjedelar, och antalet skadade cyklister med 90 procent eller mer. Prediktionerna bygger på att en kommun där trafiken fördubblas får samma olyckstal som genomsnittet för kommuner där trafiken redan är dubbelt så stor.
Det visar en ny studie som genomförts av Krister Spolander vid FOT. Slutsatsen är självklar. Arbetet för att minska olyckorna måste kraftigt intensifieras nu när vi vill att gång och cykling ska växa i ett hållbart transportsystem.
Vi vet vilka åtgärder som behövs. Men resurser avsätts inte. Men nu kommer ett tillfälle. Den statliga infrastrukturplaneringen har just startat för kommande tolvårsperiod som handlar om investeringar bortåt 1000 miljarder. Nu finns chans att avsätta rejäla resurser till säkrare gång och cykelnät än tidigare småpengar.
Analyserna har baserats på data från fyraårsperioden 2019-2022 från olycksdatabasen Strada, patientregistret PAR och RVU Sverige. Materialet omfattar 95 000 skadade och 4,5 miljarder gång- och cykelresor i landets samtliga kommuner. Analyserna har genomförts med bidrag från Skyltfonden vid Trafikverket.
Inbjudan till att bli Årets Fotgängarstad
Fotgängarnas förening FOT kommer att premiera en stad 2024 som föregående åren förbättrat förhållandena för fotgängare på ett pregnant och långsiktigt sätt som ökat deras framkomlighet, trygghet, trivsel eller säkerhet. Har er kommun gjort något sådant? Skicka i så fall in en ansökan om att nomineras till Årets Fotgängarstad. Anmäl senast 15 mars 2024 om ni vill delta. Själva ansökan behöver inte vara oss tillhanda förrän senast 2 september 2024. Info om hur det går till finns här.
Barn som vägvisare – ett nystartat projekt
Barnen är vår framtid, ett uttryck som ofta hörs, men som nu får substans i ett nystartat projekt där två av FOTs medlemmar deltar, Sonja Forward och Maria Nordström.
Det handlar om att få med barns perspektiv i planeringen av transportsystemet med fokus på nyckelfaktorer för att det ska bli säkert, tryggt och hållbart. Syftet är att skapa en metod för beslutsunderlag i utvecklingen av transportmiljön där särskilt barns behov tillgodoses. Projektet är tvärvetenskapligt med beteendevetenskaplig och planeringsteknisk kompetens. Vinnova finansierar det och genomförs av VTI och konsultföretaget Måsalycke med Ramboll som koordinator. Det slutredovisas i en rapport i oktober 2024.
Lekgator – ett brittiskt koncept
En gång i tiden fick barn inte leka på gator därför att bilarna gjorde det farligt. Nu gör man tvärtom i UK. Nu får bilar inte längre köra där därför att där leker barnen.
Det började i Bristol för femton är sen. Där stängdes en gata av temporärt för att barnen skulle få en lekplats utanför ytterdörrarna. Det blev en framgång som sen spritt sig till över 1500 brittiska samhällen som inrättat lekgator på olika sätt. Barnen träffar varandra, blir gladare och friskare. Och tryggare i sin närmiljö. Här en utvärdering, Playing Out.
Missat ”Hela-resan”-konceptet
Region Stockholm har tagit fram ett förslag till trafikförsörjningen med kollektivtrafik fram till 2035. Och missat det faktum att kollektivresan börjar långt innan man kliver på bussen eller tunnelbanan. Man måste ju ta sig dit. Och därifrån till sin slutdestination. Det gör man oftast till fots.
Därför spelar förhållandena för fotgängarna en stor roll för kollektivtrafikens tillgänglighet, attraktivitet och konkurrenskraft gentemot privatbilen. Förbättrar man förhållandena på vägen till och från kollektivtrafiken ökar attraktiviteten. Det görs med exempelvis prioritet i korsningar, lägre bilhastigheter och andra restriktioner. Och inte minst genom en kraftigt förbättrad halkbekämpning.
FOT efterlyser sålunda en analys av faktorer i fotgängarnas infrastruktur som har betydelse för kollektivtrafiken sedd i ett ”hela-resan-perspektiv”. Vilka är de viktiga faktorerna, vilka är negativa för attraktiviteten och vilka bidrar positivt till kollektivtrafikens konkurrenskraft? Se vidare vårt remissvar.
Vad är torg till för?
Vilka funktioner har torg? Vilka ska de ha? – Transport? Parkering? Eller avkoppling, händelser och möten, handel? Det är en fråga som ständigt diskuteras. Här ett inlägg av Maria Nordström i tidskriften STAD.
Barn på väg till skolan
Det är viktigt att få med barnens synpunkter på skolvägarna när vi försöker anpassa våra tätorter till gående och cyklister. Det varierar avsevärt mellan kommunerna, men i en studie fann Maria Nordström inspirerande exempel från Karlskoga där barn feriearbetade i skolvägsplaneringen med sina erfarenheter och förslag. Studien sammanfattas i en artikel i tidskriften STAD.
Trafiksäkerhet för gående och cyklister i Danmark, Nederländerna och Sverige
Det är en jämförande analys som genomförts med bidrag från Trafikverkets Skyltfond. Slutrapporten från september 2022 finns här.
Cykeltrafiken ska fördubblas enligt ett förslag framtaget på regeringens uppdrag. Också gångtrafiken ska främjas.
Nederländerna och Danmark kan ge en bild av vad som då kan hända med trafikolyckorna. I Nederländerna cyklar man fyra gånger mer än i Sverige och i Danmark drygt dubbelt så mycket. Också gångtrafiken är större, men inte så mycket, en tredjedel större än i Sverige.
För cyklingens del avspeglas skillnaderna i olyckstalen. Risken att omkomma i en cykelolycka är drygt fem gånger större i Nederländerna än i Sverige (antalet dödade per miljon invånare). I Danmark är populationsrisken drygt dubbelt så hög som i Sverige.
Däremot finns det inga statistiskt signifikanta skillnader i exponeringsrisk (antalet dödade per miljard cykelkilometer). För gångtrafikanter finns heller inga signifikanta skillnader mellan de tre länderna, vare sig i populations- eller exponeringsrisker.
I rapporten analyseras en rad tänkbara förklaringar till resultaten. En är att framkomligheten kan ha prioriterats framför säkerhet när man satsat på ökad cykling i Nederländerna och Danmark.
Det viktigaste resultatet för svensk del gäller populationsriskerna. Sambandet är starkt mellan cyklingens omfattning och antalet dödade. Ju större cykeltrafik, desto fler dödade. Sambandet är dock inte direkt proportionellt. Vid fördubblad trafik kan man räkna med att cykelolyckorna ökar med 70-80 procent och fotgängarolyckorna med 55-75 procent, att döma av sambanden över svenska kommuner.
För svensk del krävs minst två saker vid ökad cykel- och gångtrafik. Det ena är en medveten satsning på säkerhet i infrastrukturen, inte bara framkomlighet och attraktivitet.
Det andra är att helt andra resurser krävs. Idag är statens finansiering av gång- och cykelinfrastruktur är mycket blygsam, uppgår till ett par procent i den senaste infrastrukturplanen. I kraft av sitt nationella ansvar för landets trafiksäkerhet bör staten ta ett finansiellt ansvar också för kommunal infrastruktur. Det kan exempelvis ske med ett särskilt trafiksäkerhetsavtal, likt nuvarande stadsmiljöavtal, där kommuner kan få medfinansiering till infrastrukturåtgärder för säkrare gång- och cykeltrafik.
Den statistiska analysen omfattar de sju åren 2014-2020 och har baserats på data från statistikmyndigheterna i de tre länderna.
Gående och cyklister knappt med i Nollvisionen
Infrastrukturen för fotgängare och cyklister måste bli mycket säkrare. Det kostar pengar. Men fotgängare och cyklister får bara en bråkdel i förslaget till den nationella infrastrukturplanen för kommande tolv år.
Frågan är om de överhuvudtaget är med i Nollvisionen, annat än på pappret. Jämfört med biltrafikanter är det minst 3,5 så många gående och cyklister som skadas så svårt att de måste läggas in på slutenvård. Det kommer också att bli värre om gång och cykeltrafiken ökar
Ett sätt att lösa problemet är att inrätta ett särskilt trafiksäkerhetsavtal i den nationella infrastrukturplanen . Det skulle fungera som stadsmiljöavtalet, men inriktat på trafiksäkerhetsåtgärder i kommunernas väg- och gatusystem, också drift och den så viktiga halkbekämpningen.
Därigenom skulle staten ta ansvar för också för de oskyddade trafikanterna.
Detta föreslår FOT i sitt remissvar till regeringen.
Halkbekämpningen kan bli mycket bättre
Halkolyckorna kostar mera samhällsekonomiskt än insatserna för halkbekämpning. Därför skulle det vara lönsamt att satsa mera på halkbekämpning. Det är en angelägenhet mellan regionerna – som har hand om dem som skadas i halkolyckor – och väghållarna som svarar för halkbekämpningen.
Krister Spolander och Björn Sax Kaijser har tagit fram en regional plattform där regioner och kommuner gemensamt kan diskutera kostnader, halkbekämpningen och vilka prioriteringar som behövs. Den bygger på olycksdata från Strada, olyckskostnader från ASEK samt kommunernas uppgifter om halkbekämpningen. Projektet har gjorts med ekonomiskt stöd från Trafikverkets Skyltfond.
Här finns hela rapporten.
Långt kvar till barnens bästa
Maria Nordström i FOT har nyligen genomfört en analys av hur åtta kommuner tillämpar barnkonventionens principer om ”barnets bästa” i stadsplaneringen. Principerna tillämpas bäst, har det visat sig, om barnkonsekvensanalys, BKA, används som planeringsinstrument. Endast en av de åtta kommunerna har använt BKA i stadsplaneringen. Hela rapporten finns här.
Kraftig underskattningen av de oskyddade trafikanternas säkerhetsproblem
Stockholm stad har tagit fram förslag till ny trafiksäkerhetsplan och ny cykelplan. FOT är i princip positiva till båda planerna, men kritisk på en punkt. Trafiksäkerhetsproblemen underskattas kraftigt, särskilt när gång och cykeltrafiken ökar. Antalet cyklister som skadas så svårt att de måste läggas in för slutenvård har nästan tredubblats sedan sekelskiftet. De är numera över hälften av alla svårt skadade trafikanter. Se vidare i olycksanalysen.
Mycket kraftigare åtgärder behövs därför på infrastrukturens utveckling, regleringar och regelsystem. Resurserna för drift och underhåll måste kraftigt förstärkas. Se FOTs remissvar på trafiksäkerhetsplanen och cykelplanen.
Vad är FOT
FOT grundades ursprungligen som en nordisk förening för oskyddade trafikanter. Den ombildades 1988 till en nationell organisation för både fotgängare och cyklister. År 2002 fick den sitt nya namn, Fotgängarnas förening. FOT är en opinionsbildande organisation för fotgängarnas intressen av framkomlighet, säkerhet och god miljö i städer och andra tätorter. FOT är en aktiv remissinstans och publicerar egna rapporter och debattartiklar.
Säker framkomlighet för fotgängare
Människan reste sig upp för några miljoner år sen. Blev fotgängare. Har varit det sen dess. Med tiden har fötterna kompletterats med andra färdmedel. Men att gå är fortfarande grundläggande i människors liv och för all förflyttning. Första och sista delen av en resa görs praktiskt taget alltid till fots.
FOT vill att städer och andra tätorter utvecklas så att gång blir ett självklart och attraktivt färdsätt. Idag görs femton procent av alla personresor till fots. Den andelen kan öka, fördubblas, men det förutsätter en stadsutveckling och trafikplanering som utgår från människan till fots.
Gång måste behandlas som ett eget trafikslag. Det måste genomsyra samhällsplaneringen.
Se vidare FOTs policyprogram.